Fruktansvärt

Blir bara ett inlägg ikväll resten får ni i morgon, just nu vill jag bara va ifred tänka och vara lite ledsen.
Just fått uppleva en riktigt otäck dag det skrämmer mig att det kanske inte är långt kvar för en i familjen.

Pratar om vår älskade gamling Baloo, vår hund vi haft i 14 år. Allt var precis som vanligt tills Pappa sa att han bara ligger på golvet och skakar.  Blev så jäkla rädd både jag och Frida blev totaltförkrossade var nog rätt säkra på att han låg där och höll på att dö. Slutade efter ett tag men efter det har han vart konstig hela tiden och ramlar ihop på golvet när han går och verkar inte höra nått heller.
Mamma tror han fått ett Ep anfall eller Hjärnblödning.

I vilket fall som helst om han är bättre nu eller ej man blir påmind om att det kanske inte är så långt kvar och att det kanske snart dags att säga farväl.

Gör så ont försöker vara glad nu för kommer bli sjukt jobbigt när det väl är dags. Just döden är inget som man är direkt van vid, dom man sörjt får plats på en hand.

# Kommer ihåg då vi fick säga adjö till vår föredetta hund Ida. Gör fortfarande ont i hjärtat när man tänker tillsbaks på denna dag då man grät i hennes päls och visste att det är sista gången man kramar henne.

#  Den enda människa som typ stått mig nära som dött var Alf, som var en vän och granne till min familj. Kom som en chock när man fick veta att han inte levde längre.

# Den jag senast sörjde var Ericas kisse Gimli som efter en tids sjukdom avled i vårt hem. Även om det var väntat då hans kropp gett upp kändes det så orättvist han var ju inte ens gammal varför skulle just han dö?

Vet iaf att jag ALDRIG kommer glömma Baloo, nån finare och snällare hund får man leta efter. Hoppas det inte är dags för dig än gubben hoppas du får lite mer tid på jorden.
2009-10-11 @ 22:55:17

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0